.

Vilka står bakom dig??

Jag hade en diskussion men en kompis häromdagen om känslan att ha backup bakom sig om något skulle hända..

Hon umgås nästan också bara med killar och hon hamna i lite trubbel på en fest men visste att hon hade typ alla pojkar på sin sida och jag har minns när man man 14 år hamna i trubbel och man fick hjälp ifrån oväntat håll hur älskad och uppskattad man kände sig..

Eller som på en fest i mora då Andreas vred knäskålen ur led och för att ambulans personalen ska komma in i lägenheten så får det inte vara nå bråk. Då säger jag till den mest högljuda att vara tyst, han lyfter då upp mig mot väggen och 2 sekunder senare låg 5 pojkar över honom.. haha...

Så fort en kille går på en tjej så måste ALLA lägga sig i och berätta att det är så fegt att slå en tjej och att det är de värsta dom vet etc ..

Men tänk om tjejen förtjäna det? Hon kanske provvisera fram ett slag eller liknande, hon gav sig in i leken, då får hon väl leken tåla?

Sen har vi flickor som söker uppmärksamhet och alltid ska söka bråk för att få bekräftelse av pojkar och känna sig skyddad.. usch :/

Jag ska erkänna att jag hatar bråk, våld och hot. Jag blir väldigt obekväm och backar alltid.

Enda sen första dagen jag och Andreas träffades så lovade han mig att aldrig bråka framför mig utan att ta bort mig först.. 7 år senare så har inte brutit det löftet. Visst har han hamnat i små bråk några gånger men alltid gått därifrån med mig eller skickat iväg mig först..

Men men nu är man inte 14 år och är spindel i nätet utan håller mig utanför men jag vet vilka som står bakom mig om de skulle hända =)

=)


Du har något på ditt hjärta.

Som ger dig både glädje och smärta

Den glädjen som du känner,är för att vi är vänner


------------

Vän!

I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
Och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?- Vem är den vänliga ängel,
Som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
Bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
Kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Därföre gläds av din vän, och sjung i bedrövelsens mörker.


@Erik Johan Stagnelius - Svensk Poet.