juli 18, 2011

Andreas har sårat mig. Jag vill att folk ska veta att detta är hans val.

Han har mentalt förberett sig på detta i några månader medans jag fick ta allt på en natt.

Jag har gett upp hoppet, det finns inte där.

Vi MÅSTE separera och skaffa egna liv, börja ta hand om oss själva..

som du sa, vi ska kunna fika med vem vi vill och när vi vill.

I Fredags kröp vi ner i sängen.. nästan nakna, vi smekte varandra och grät i varandras famnar.. 5 dagar sen....

Idag sa du att det känns typ som vi är tillsammans, eller alltså vi måste sälja huset tillsammans och avsluta våran resa på topp.

Du säger att vi ska kanske kan försöka om två månader igen..

Detta ger mig inget hopp eller förväntingar men de känns bra att vi vet var vi har varandra och måste lösa detta som vuxna människor.

DETTA är dina ord Andreas!

Jag hoppas att omogna människor förstår detta och tar avstånd då det kan handla om väldigt mycket pengar..

Jag är sårad trasig, jag fick den sista pusselbiten inatt synd bara att den som la pusselbiten har gjort situationen värre..

Allt kommer bli bra, det vet jag! (på någe vis)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar