.

Och ifrån ingenstans så läste jag en väns blogg och då bubblade det till inom mig igen. 
tår kanalerna fylls och jag smeker min mage. 
Jag känner att trots att som hänt och allt som jag lyckats gå vidare med så är detta den jobbigaste pucken att jobba med. Dels för att jag fick lov att gå igenom det själv och jag hann inte bearbeta det för det hände så mycket andra saker. 
men detta får ta den tid det tar att läka ihop. 

Tack för att du finns där. Du behandlar mig som en riktig prinsessa och jag förstår mer och mer hur det verkligen kan kännas att bli älskad och din styrka att aldrig ge upp,
trots att jag ofta tappar fotfästet så finns du alltid där och tar emot mig, biter ihop och smeker min kind och förklarar att allt kommer att bli bra den styrkan är obeskrivlig.