.

27 år och Fri som en fågel? 

Hejsan!

Häromveckan så "chattade" jag med syster och vi pratade om resor,exotiska länder, drömmar och framtiden.

Jag fick ett återfall av en känsla som jag får ibland och det är att jag är fri och jag vill att det ska hända något på en gång.

När jag får den känslan så vill jag bara packa väskorna och säga till Fredrik att nu drar vi.

Det var lite så som hände när vi flyttade till Norge och 

även den gången när jag sa upp allt, sålde allt och drog till Thailand.

Livet är som en film, och visst ska man själv ha huvudrollen i sin egna film?

Jag tycker att alla se sig omkring, res iväg, ta en säsong i alperna som diskare på ett hotell. 

Ut och se världen, pengar löser sig, i dagens läge så finns det så otroligt mycket jobb utomlands så det är skrämmande. 

Moster har alltid kallat mig för ett "bumerang barn" och det är en person som åker iväg men kommer alltid tillbaka till samma punkt!

Nu så vet jag även att många av mina vänner mig trivs bra med jobb, kärlek och boende och jag är lycklig för deras skull .

Livet är alldeles för kort anser jag att för kasta bort 10 år på något lager jobb eller liknande. 

Sverige står alltid kvar och tro mig, din hemstad kommer verkligen ALLTID att stå kvar.

Många klagar på att det är för kallti Sverige? Men flytta ett år till varmare breddgrader då?

Har även hört folk säga att dom satsar på karriären först: Ja men det är ju jättebra då kan man ut och se världen när man är klar med sin karriär men jag tror att det är väldigt lätt att fastna i en spiral om karriären nu är så viktig!

Några "skyller" på att dom har barn? och ? bara att ta med sig, det är inte svårare än det ser ut.

Jag vet att jag inte har barn själv men personligen så möte jag massa barnfamiljer som packbackade runt i Asien när jag var där och att prova bo i ett annat land ett år är det många barnfamiljer som gör. 

Funkar det inte så är det inte värre än att man flyttar hem, eller?

eller min favorit: Min partner vill inte flytta? Ja här får man göra en kompromiss och denna är nog svårast men är det äkta kärlek så kommer känslorna att finnas kvar om man sticker iväg.

Jag har alltid låtit andra styra mitt liv, gjort vad som är bäst för andra. 

Men dom senaste två åren har jag blivit egoistisk på ett nytt sätt. 

Jag tänker aldrig tillåta mig själv att bli stoppad ifrån mina drömmar, eller att försätta mig i personlig konkurs när det gäller pengar, utan spontana saker men med planering bakom.

Jag älskar att vara spontan, och även om jag är lite av ett kontroll freak så finns det inge bättre än att åka till land och veta noll om landet, som valuta eller vart man ska ta vägen!

Nu får ingen ta illa upp eller bli ledsen ifall ni känner er träffade på nå vis..

Jag vill många gånger byta mitt nuvarande liv mot ett i ett radhus med ungar och jobba 7- 16
Men den tiden kommer, just nu så njuter jag bara av livet, min älskade partner och våra framtidsplaner och faktiskt så njuter jag av min känsla av att NU ska/måste det hända något!

nåja en liten summering!

Ut och ha kul, 

gör det som DU mår bra av, det spelar ingen roll om det är barn, karriär, träna, resa eller vad som helst. 

 Men låt inget stoppa dina drömmar! Ta steget, våga. 

Jag trodde alltid att jag skulle vara en sådan där tant som man läser om i Allers "mitt liv började efter 50" haha. men ack vad fel jag hade, IDAG så försöker jag leva för varje dag, sätter upp stolpar med mål och drömmar, gör en liten planering för hur dom ska lyckats.

Och vi vet ni vad, om man har världens bästa partner som stöttar en i alla lägen, försöker förstå, och som är helt underbar på attt gå halva vägen var, och kan diskutera saker = då blir livet ännu lättare.

Och jag turen att ha min soulmate vid min sida när jag får knäppa/galna idéer.

Mums vad du är bra älskling!

Vi har massa med spännande/roliga saker på gång!