Kvälls dipp...

Läste igenom min dagliga " blogglista" och blev otroligt berörd av ett inlägg som en kompis skrivit. 

Jag vill inte länka det här då jag inte vet om det är okej för personen som skrivit inlägget. 

Men det kunde varit jag som skrivit det. 

Tankar och handlande kändes så bekant. 

Jag har skrivit det förr och vill nu skriva igen att jag har en ängla bebis.

 2011-05-22 är ett datum jag alltid kommer minnas. Den dagen valde min kropp att stöta bort min bebis. 

Jag är långt ifrån ensam,jag minns när jag berättade det för några på mitt gamla jobb visade det sig att det 4st till tjejer som varit med om samma sak inom kort tid. 

Tänk att jag kunde ha varit småbarns föräldra nu, jag har anklagat och hatat min kropp för det inte gick hela vägen. Jag har bearbetar denna del fortfarande och det går framåt men jag har alltid känt mig halv. 

Jag drömmer ofta om det, att det blev en pojke. Ibland hugger det så hårt i mig när jag ser barn och jag har svårt att ta till mig barn för en form av avundsjuka och sorg kommer. Det är jobbigt men har blivit bättre med tiden. 

Jag kopierar ett stycke från inlägget som berörde mig rejält: 

"Men jag önskar att vi hade pratat om det mer, sörjt och gråtit tillsammans" 

Åh jag blir så arg när jag tänker tillbaka, varför sa jag att allt bra, varför sa jag ja till försöka igen när alla läkarbesöken klara. 

Hur kunde allt det där negativa hända mig inom några månader.. 

Men det är mitt förflutna, mitt bagage tror jag folk att kallar det.

Men nu är jag inte ensam utan har Fredrik min sida som hjälper mig att bära mitt "bagage" och ibland tappar vi det och då får vi lov att öppna och stuva om lite men det går alltid framåt när vi är tillsammans. 

Men jag tänker ofta på dig min lilla ängel och skulle göra vad som helst om du bara kunde ha stannat hos mig. 

 Varsågod, nu fick ni ett riktigt tungt inlägg om mig. 

Frågade Fredrik för någon vecka sedan vad han tyckte om att jag bloggar.?. Till svar fick jag: 

- jag bryr mig inte men jag vet att du tycker om det och mår bra av det så självklart ska du göra det. 

Ska försöka sova nu men först lite råd till min kompis:

Gråt/sörj ut, skit i andra och låt det ta den tid det tar. Det blir lättare och ta stöd av rätt människor. Allting har tyvärr en mening. 

God natt allesammans! 

----.:.------.:.-------

Så stod jag där 
med beskedet om förändring.
Jag glömde min verklighet
och allting runt omkring.
Ett litet frö
hade slagit sig till ro
Och börjat att bygga bo.
Lyckan var berusande,
galen och sann.
Hela livet bubblade
av längtan och förväntan.
Jag önskade så innerligt
att du skulle välja att bo kvar
och finna Din trygghet
hos mor och far.
Trots all kärlek,
all längtan och allt hopp
så kunde Du inte växa
och få en stark och frisk kropp.
Trots att vi önskade
och längtade så,
så hann ditt lilla hjärta
aldrig börja slå.
Låt nu dina vingar,
så spröda och så små,
få sväva ovan molnen
där uppe i det blå.

@lånad av google